Pilgrimsleden i Dalsland, dag 3: Mellerud till Upperud

Dag tre på leden och nu började det hända något. Det blir vildare, naturen vackrare och vädret så bra som man någonsin kan önska sig. Mellerud vinner inga charmpoäng, men kvällens mål Upperud är min nya kärlek.

Jag vaknade tidigt av ett lätt regn och det fick därför bli frukost i tältets absid: en kopp te och en skål snabbgröt med nyplockade hallon. Och så en pulvercappuccino som jag avnjöt medan jag väntade ut regnskuren. Solen kom snart fram och jag lät yttertältet torka lite. Att packa ner ett blött tält är aldrig speciellt härligt, det är kladdigt och tungt.

Jag brukar ju inte gå ensam, därför har jag bara ett tält för två personer. Lite väl tungt att släpa på, kanske, men fördelen är att hela packningen går in i tältet – och jag får gott om plats att sova ändå. Mitt MSR-tält med det käcka namnet Hubba Hubba NX är annars en lättviktare för att vara ett tresäsongerstält, totalt 1,72 kg packvikt. Är det varmt och fint väder är det fint att sova utan yttertältet eftersom toppdelen är genomskinlig. Men någon stjärnhimmel fick jag inte den här natten.

Solen dök upp till slut. Dags att packa ihop tältet.

Mellerud till Upperud

Istället för att gå direkt till Holms kyrka och fortsätta på leden gick jag in via Melleruds tätort. Jag hade fått för mig att jag kanske behövde mer gas till köket och kanske en frystorkad soppa till och gav mig ut på jakt. Det visade sig bli en lång och besvärlig omväg. 

Den bro som bär gångvägen från Vita Sannar (strax söder om golfbanan) över ett litet vattendrag var raserad, vilket jag gärna hade velat veta innan jag gått en kilometer enkel väg. Det fanns en liten skylt framme vid bron att man skulle vända åter och ta Ängenäsgatan in till centrum, men där och då var jag så arg att jag slängde ner säcken i den lilla ravinen, vadade över och klättrade upp på andra sidan. Humöret på topp för stackars Mellerud. 

Efter besök på två Hemköp och det ICA där jag chansade på gastillgång fick jag ge upp och gå ut mot landsvägen för att handla på macken. Mackar har ju alltid gas. Eller?

Nej, mackar numera har bara korv, glass och krimskrams. Så jag gick tomhänt.

Senare i veckan fick jag tipset att järnhandeln (som numera heter Ute & Inne) troligtvis hade haft gas, men det var så dags. Jag gick faktiskt förbi men det såg ut som ytterligare en inredningsbutik som säljer allt möjligt i inredningsväg. Det blev en lång promenad tillbaka upp mot Holms kyrka och dagens etapp kunde börja. 

Nu räckte faktiskt gasen en hel vecka, men det vore fint att få veta var i Mellerud man kan köpa campingtillbehör.

Äng, skog, gräs, hygge, skogsväg, asfalt. Leden bjuder många varianter av underlag.

Men ok. Den här Pilgrimsleden, var är själva leden? Hittills har det ju nästan uteslutande varit bilväg. Inget fel på det, men jag var ute efter lite lugn och ro. Och det visade sig att den biten börjar här strax norr om Mellerud. 

Vid Holms kyrka tog jag in på en liten grusväg som slingrade sig genom jordbruksbygd. Här hejar traktorförare och hundägare glatt och humöret blev bättre för varje glad vinkning. Jag vet inte om det var omgivningarna som inspirerade, men jag tog en paus i mitt ljudbokslyssnande och lyssnade istället på ett avsnitt av P3 Dokumentär i poddform. Temat var galna ko-sjukan(!) Välproducerad som vanligt. Jag hade inte en aning om att Eric Fichtelius katt visade sig vara en hjälte i den historien. 

Här börjar det bli viktigt att hålla koll på skyltningen så att man inte går bort sig. På alla delar av leden som går genom skog och på ängar är det lätt att man råkar glömma att svänga av och istället bara promenerar stigen fram. Alltså: håll utkik efter de blå Pilgrimsleden-skyltarna. Senare på leden dyker det upp orange ledmarkeringar på träd och rösen, men fram till Upperud är det, såvitt jag kunde se, endast blåa skyltmarkeringar.

När E45 korsats vid Linderud (där det gamla slitna motellet från min barndom numera inhyser ett kafé och butik, Country Thyme, som ser ut som amerikanska kedjan Cracker Barrel. Oklart om det var öppet?) blev det ett par timmar av varierande terräng, men ganska mycket högt gräs där det var lite svårt att förstå om man var på rätt väg.  I skogspartierna fanns det en hel del mygg och myggmedlet kom väl till pass.

Allt eftersom blev leden bättre och bitvis var det mycket vackert, speciellt runt Svankila naturreservat.

Vandringen fortsatte genom lövskog och barrskog, på vackra skogsängar och ett och annat kalhygge. På några ställen kommer man ut på bilvägar, men det är främst övergångar till nya stigar. Under dagen plockade jag otroligt mycket smultron och en del hallon. Förutom det vackra vädret var tillgången på bär en riktig höjdare.

Det är enligt ledbeskrivningen 15 km mellan Holms kyrka och dagens etappmål Upperud. För mig blev det lite över två mil efter vimsandet runt i Mellerud och så började jag dagen söder om Vita Sannar.

Sista biten upp mot Upperud går längs flera vattendrag, bland annat Svanfjorden, Östebosjön och Spången, vilka är en del av otroligt vackra vattenvägen Dalslands Kanal. Man ser båtar glida förbi och längs sluttningarna ligger sommarstugor med sjötomt och fin utsikt. 

Framemot eftermiddagen kom jag fram till resans mittpunkt, på många sätt. Här har jag gått ungefär halvvägs genom landskapet, samtidigt är det här den vackraste delen av leden börjar. Och, skulle det visa sig, ett så härligt hotell och restaurang att jag blev helt gråtfärdig: Upperud 9:9. Hela vistelsen hos Kerstin, Bodil och Emma på Upperud 9:9 var så bra att det förtjänar ett helt eget inlägg. Dusch, bad, kanot, vin, bad och umgänge i värdsklass. Mer om det imorgon!