Pilgrimsleden i Dalsland, Dag 4: Upperud till sjön Flat
Den fjärde dagen började äventyret på riktigt, sträckan norröver från Upperud är Pilgrimsledens hjärta och bjuder lugn och ro, vackra utsikter och gott om blåbär.
Jag unnade mig en lång, seg morgon för att riktigt krama ur det sista ur Upperud 9:9. Sedan väntade frukosten och riktigt många koppar starkt kaffe i solen på bryggan.
Knappt ett moln i sikte och temperatur en bit över tjugo. För mig som uppskattar värme var det helt perfekt. Dock tyckte blindbromsarna (som vi brukar kalla ”fläckfluga”, ”fläckig fluga” eller ”blinning”) att det var perfekt väder och jag blev konstant biten under den dryga halvdag jag var ute, speciellt i områden nära vatten. Och vackra vattendrag fanns det gott om på den här sträckan.
Upperud till sjön Flat
Några kilometer norrut från Upperud kommer den första lite mer rejäla stigningen för att komma upp på Skalåsknatten. Härifrån har man milsvid utsikt. Har man tagit sig upp får man räkna med att ta sig ner också, och det blir på baksidan Skalåsknatten där leden går snett nedför sluttande klippor som garanterat blir såphala vid regn. Det är egentligen en av de få ställen på Pilgrimsleden som jag hade haft användning av stavar. Är man ute och går ensam vill man inte gärna falla och skada sig. Inte med tanke på att jag från och med Upperud möter ungefär ett sällskap per dag. Det är ingen rusning på leden.
Upp på Skalåsknatten
Kort liten rast på Skalåsknattens topp för att beundra utsikten
Ett par kilometer senare anlände jag vindskyddet vid Livarebosjön. Det var på tok för tidigt för att slå läger, men jag passade på att dricka kaffe och äta den nybakade bulle jag fick med mig från Upperud 9:9. Vid sjön finns vindskydd, två skyddade grillplatser och en kåta med eldstad där man kan sova om man önskar. Dessa ligger fint på den smala landtungan mellan Svalsjön och Livarebosjön.
Knappt ett moln i sikte och temperatur en bit över tjugo. För mig som uppskattar värme var det helt perfekt. Dock tyckte blindbromsarna (som vi brukar kalla ”fläckiga flugor” eller ”blinning”) att det var perfekt väder och jag blev konstant biten under den dryga halvdag jag var ute, speciellt i områden nära vatten. Och vackra vattendrag fanns det gott om på den här sträckan när jag sakta jobbade mig in Bengtsfors kommun.
Vindskyddet och kåtan vid Livarebosjön
I år är det otroligt mycket blåbär i de dalsländska skogarna.
Dag fyra fick bli min korta vandringsdag efter två långa dagar längs vägarna i södra Dalsland. Eftersom jag ville tälta på en fin plats med eldstad hade jag inte heller så många lägerplatser att välja på. Livarebosjön var för tidigt och vindskyddet/kåtan vid Högelund tyckte jag låg för långt upp emot Edsleskog. Dessutom visste jag att den inte ligger speciellt charmigt mitt i en ängsbacke. Istället tog jag sikte på sjöarna med de vackra namnen: Flat och Djup. Totalt blir det en sträcka på strax över en mil enligt kartan, jag tror min gps registrerade några kilometer till.
När jag satt upp tältet blev det middag: nudlar med torkad karljohansvamp
Det vart torrt i markerna och lätt att göra upp eld med uppsamlad torrved och ris
Från leden är det något hundratal meter ned till sjön Flat.
Jag är glad att jag valde Flat, här finns flera fina, helt platta tältplatser och det var inga problem att samsas med det unga, belgiska par som slagit upp sitt tält intill vindskyddet. Själv gick jag ett hundratal meter längre ut på halvön och fick ett perfekt läge i kvällsol.
Varje kväll är det likadant och det är skönt: kasta av sig säcken, slå upp tältet och dra igång gasköket. Det blev nudlar till middag och så unnade jag mig efterrätt. Jag kan verkligen rekommendera att ta med pannkakspulver på vandringar. Det är pulver som innehåller allt som behövs, bara att blanda med vatten och de steker snabbt utan att bli kladdiga. Särskilt gillar jag proteinpannkakor, eftersom det är svårt att få i sig tillräckligt med protein när man är ute och vandrar så här. Just dessa pannkakor är från Bulk Powders och har smaken Lönnsirap.
På morgonen vill jag också ha extra protein så jag står mig ordentligt. Man tappar också en del vikt när man går långt och jag vill inte att det som försvinner är muskelmassa. För att få i sig 2g protein per kilo kroppsvikt per dag får man i regel lägga till lite extra. Därför blandar jag vassleprotein i havregrynsgröten på morgonen, det ger både smak och konsistens. På den här resan hade jag med mig en liten påse med Tyngre Kanel.
Ibland byter jag ut vassleproteinet mot ett mer komplext pulver med kolhydrater och kokosfett, nämligen Sportfrukost från Optimize Nutrition med blåbär/vaniljsmak. Den är egentligen tänkt att drickas som en shake, men funkar utmärkt i gröt också.
Till efterrätt blev det pannkakor som stektes över glöden.
Sjön Flat är en magnifik tältplats! Mitt MSR HUBBA HUBBA NX fick resas utan yttertält tack vare fint väder.
Så till dagens intag av litteratur, vilket också idag fick bli en ljudbok. Sex timmars lyssnande är perfekt under en dags vandring:
JAG SOM VAR SÅ ROLIG ATT DRICKA VIN MED : RAPPORT FRÅN ETT ÅR SOM NYKTER ALKOHOLIST, REBECKA ÅHLUND (2019)
Rebecka Åhlund skriver självbiografiskt om sitt nyvunna liv – det utan alkoholen. Efter en flytt till London med man och barn börjar en nedåtgående spiral i spritens tecken. Det som börjar med några pub-besök med vänner slutar efter några år med gömda flaskor i garderoben och minnesluckor.
Rebecka Åhlunds röst är Katarina Cohen, som läser tydligt och rättframt. För det mesta är det en rolig, rapp historia med lite besk eftersmak, vilket naturligtvis får en att fundera över sin egen alkoholkonsumtion och vissa sociala normer som allt som oftast inkluderar alkohol.
Att det är en ”rapport från ett år som nykter alkoholist” blir dock lite uppenbart eftersom bokens sluttamp förlorar sig i ett lite krystat utfall om hur samhället är uppbyggt på en stadig grund av alkoholkonsumtion i allt från sociala normer till reklam. Kanske borde den här boken skrivits om sisådär tre år, jag hade gärna sluppit det nyfrälsta mässandet om att hon numera vet allt och vi andra intet.
