Pilgrimsleden i Dalsland, dag 2: Sikhall till Mellerud
Andra dagen av vandring på Pilgrimsleden får nog tyvärr sägas vara den enformigaste. Kilometer efter kilometer längs bilvägar på Dalslandsslätten är tålamodskrävande – men utmärkt för en ljudbok och en rejäl dos motion. Och visst ska man ha lite tråkigt för att ge utrymme till självreflektion på en pilgrimsvandring? Tjugosex kilometer med Mellerud i sikte!
Sover man i tält på sommaren vaknar man tidigt av ljuset. Större delen av Sörbystrands camping sov när jag förberedde mig för dagen. Efter frukost, diskning, packning och dusch på campingen var det bara att packa ihop och knata iväg. Knappt ett moln på himlen och ganska pigg i benen ändå.
Det här med benen har blivit en liten grej för mig nu, eftersom jag har fått neurologiska nedsättningar efter mitt andra rejäla diskbråck. Mitt vänstra ben är lite ostadigt, “lyder” inte riktigt och jag saknar bitvis känsel. Jag opererade mig för några veckor sedan och än har jag inte fått bättre styrsel på vänster sida – snarare sämre. Jag upptäckte också att det blev ännu lite sämre av att ha en tung ryggsäck att släpa på. Men skam den som ger sig! Jag är otroligt envis och tänkte inte låta det här hindra mig.
Typisk utsikt dag två: platt jordbruksmark med spridda vindkraftverk
Fikarast vid ödetorp
Sikhall till Mellerud
En knapp mil före Vita Sandar finns en ICA-handel, den enda affären jag passerade på hela dagen och alltså den enda möjligheten som finns att proviantera under dag två på leden. Där smakade det bra med en glass och lite läsk. Är så tacksam och glad över att det fortfarande finns lokala handlare här och var, och inte bara shoppinglador (som den som håller på att byggas i Mellerud). När jag baxade på mig ryggsäcken igen ångade en munter farbror fram till mig och utbrast “ATT du bara ORKAR”! Jag fick förklara att det var just det där med att orka som var hela grejen i mitt projekt att ta mig igenom hela Dalsland till fots. Men visst förstår jag vad han menade.
Lunchpannkakor vid vattnet i Åsebro
Vanlig flora längs vägrenen: min favorit älggräset!
Cirka 500m efter Järns kyrka tog jag till höger mot Jakobsbyn och tog sedan till vänster framför den gård som är den den första man når på den vägen, kanske ett par hundra meter in. Efter att ha rundat ladugården var det bara att följa skogsstigen/ridstigen rakt ner mot Vänerns strand. När stigen svänger till vänster upp mot ett sommarstugeområde och i förlängningen Vita Sannars Camping höll jag istället till höger. Bara femtio meter in finns en ljuvlig liten tältplats på en gräsbeväxt platt yta i en liten Vänervik.
Efter att ha slagit upp tältet och lagat kvällsmat tog jag en sväng till till campingen. Den har sannerligen växt ordentligt sedan jag var där sist och jag hamnade mitt i ett gympapass och någon typ av lådbilsrace. På restaurangen laddade jag mina elektroniska prylar och tog en efterlängtad öl. Så blev jag uppenbarligen lite virrig och glömde min keps när jag haltade iväg söderut mot min lilla lägerplats. Jag sov utmärkt hela natten.
Så tänkte jag komplettera med en liten litteraturlista, och då menar jag inte sådant som går att läsa om leden. Istället bjuder jag här på vad jag läste och lyssnade på under dygnet. Det är nämligen bara när jag är på resa jag hinner läsa, så here goes:
BRÄNN ALLA MINA BREV, ALEX SCHULMAN (2017)
Schulman hör inte till mina favoriter och kanske är det främst så att han kanaliserar Olof Lagercrantz och Karin Stolpe. Men herregud vilket öde. Välskriven roman, fint inläst av Alex själv. Växer det bra i södra Dalsland i sommar är det antagligen på grund av (eller tack vare) mitt tårflöde.
DEN ÄDLA KONSTEN OF NOT GIVING A F*CK, MARK MANSON (2018)
Han är något på spåret, Mark Manson. Han är tio år yngre än jag och skriver om exakt samma sak som min terapeut försöker banka i min arma hjärna. Vad det handlar om? Jo om att lära sig att bry sig mindre och om färre saker, samt att inse att man har ansvar för hur man tacklar svårigheterna i sitt liv. Lite raljant, men läsvärd.
E-bokslån, Stockholms Stadsbibliotek
