Därför är All inclusive en dålig idé

All Inclusive var inte bara en sällsynt dålig schlagerlåt i år, det är också ett tveksamt sätt att semestra på. Billigt, tillgängligt och bekymmersfritt – men vem får betala för det?

Visst är det smidigt att köpa en allt-i-ett-lösning. Speciellt efter en stressig period på jobbet när det helt enkelt inte funnits tid att planera och du börjar söka efter sista minuten-erbjudanden till populära resmål som Turkiet, Thailand, Spanien, Grekland och Vietnam. Och om ni är många i familjen och har svårt att få ihop planeringen med allas önskemål ör det lockande att klicka på all inclusive-knappen på reseföretagens bokningssidor. Man vill ju kunna garanteras minst en veckas bekymmersfritt sol- och bad.

Vad är all inclusive?

En resa som marknadsförs som all inclusive innehåller inte bara flyg och boende, det innebär för det mesta hel- eller halvpension, fri dryck och kanske också barnpassning, aktiviteter och utflykter. 

Dignande buffér med mat innebär fri påfyllning och kidsen kan sleva i sig hur mycket glass de vill, dessutom med allt strössel i världen. I kranarna flödar det läsk och  billig alkoholhaltig dryck och efterrättsbordet är välfyllt. Det är sällan delikat, men ett mättande överdåd.

Ett säljargument är att allt är förbetalt (förutom souvenier och sådant), vilket innebär att du på förväg har ganska bra koll på vad en semester kommer att kosta dig och din familj.

All inclusive-lösningar är ganska vanliga på platser i låginkomstländer där det inte finns så stort serviceutbud och heller inte så många andra små restauranger och operatörer. Är det just därför det finns många all inclusive-hotell just där? Eller ställer dessa stora hotell till det för de lokala satsningarna? Och har du någon gång funderat på var pengarna egentligen hamnar? 

Pengarna läcker ut från den lokala communityn.

Problematiken är särskilt stor i utvecklingsländer, turismen står där för en av de viktigaste inkomstkällorna för lokalbefolkningen. Den största delen av de pengar (80%) du totalt spenderar på en all inclusive-bokning fördelas mellan resebolagen och hotellets ägare. Det är att betrakta som ett undantag att hotellägaren är lokalt baserad, de flesta hotell tillhör kedjor som har sin bas i betydligt rikare länder. Dina pengar (förutom dricks) kommer alltså kanske aldrig ens passera igenom det land eller den lokala community där du befinner dig på semester, vinsterna går direkt till den rika delen av världen. 

Och dricksen, som många anställda är beroende av i länder där lönerna är låga, kommer förstås gå ner när besökarna går runt utan plånbok hela dagarna.

Andra lokala arbetstillfällen?

Men visst måste arbetstillfällen till den lokala befolkningen räknas in i ekonomin? Och där skiljer sig inte all inclusive från annat resande, eller?

Kanske. Men det gäller bara hotellkedjans anställda (som kanske inte heller tjänar så bra som du tror). Det ger inte heller så många arbetstillfällen runtomkring, eller möjligheter att stärka upp lokala initiativ som taxiverksamhet, guider, matbutiker och andra boenden såsom mindre hotell och guesthouses. Hur ska dessa ens kunna nå turisterna om de är inkapslade i ett hotellkomplex? 

Aall inclusive innebär för det mesta ett överdåd. Bild: Ulysse Pointcheval/Unsplash.

Aall inclusive innebär för det mesta ett överdåd. Bild: Ulysse Pointcheval/Unsplash.

Negativ syn på turister

För resenären innebär den här typen av resor också försämrade möjligheter att ta till sig den lokala kulturen och uppleva något nytt. Vilket förstås inte är ett problem om den som reser endast är ute efter lugn och ro, sol och bad. Men visst låter det lite ledsamt att åka bort för att isolera sig vid en pool och äta ganska intetsägande mat? (Det sista skrev jag utifrån egna erfarenheter). 

Det är inte svårt att räkna ut att den här avskärmningen också på sikt bidrar till en negativ syn på turister, vilket inte på något sätt är uppbyggligt. Besökarna bidrar ju inte på något sätt ekonomiskt till lokalbefolkningen, inte heller verkar de intresserade av det lokala livet.

Har inte du också tänkt på att det alltid är de finaste strandbitarna som är avskärmade och reserverade för hotellgästerna?

Med en sådan segregation växer förstås ”vi och dom”-känslan och bildar en negativ spiral, kanske känner turisterna sig inte välkomna utanför hotellet och stänger därför in sig ytterligare. 

Lönsamt för hotellägarna

En sak är säker, och det är att det lönsamt för hotellägare att driva all inclusive-koncept i fattigare länder, eftersom det också är låglöneländer. Inte sällan är det dåligt med skyddsnät för de anställda eftersom arbetsmiljölagstiftningen många gånger är eftersatt. Den enskilda individen är också bara ett kugge i ett stort väloljat maskineri och därmed lätt att ersätta.

I dessa pandemitider kan man ju också tänka sig hur det är nu när alla turister uteblir, det är högst tveksamt att det finns några chanser för de anställda att lyfta en lön. 

Matsvinn

All inclusive-hotell brukar servera stora bufféer med självservering där det är fritt fram att ta så mycket mat och dryck man önskar. Med andra ord är det som upplagt för ett betydande matsvinn – och det är inte ett hållbart sätt att konsumera. 

Kanske är dock buffé något som kommer att försvinna i framtiden, med tanke på hur coronapandemin påverkat restauranger och servering.

All inclusive-resorter ligger ofta på väldigt vackra platser. Bild: Andrew Ruiz/Unsplash.

All inclusive-resorter ligger ofta på väldigt vackra platser. Bild: Andrew Ruiz/Unsplash.

Välj lokalt och få en större upplevelse

Vi är alla trötta ibland och vill ha snabba, enkla lösningar. Så sneglar vi på charter, och kanske går vi all in och kör all inclusive. Det är svårt att kompromissa i en familj med många viljor och det är lätt att ta det minst krångliga alternativet. Men visst tappar man också lite av charmen att resa om man inte får kontakt med andra kulturer och en miljö som inte är ett poolområde (som ser likadant ut i hela världen). Och vill du inte visa dina barn hur det ser ut och fungerar ute i världen? 

Finns det inga fördelar med all-inclusive?

Något som ibland förs fram som positivt kring all-inclusive är att dessa hotell ibland placeras i områden där det inte finns så mycket innan  – och alltså ingen befintlig service – men som med sin etablering ger möjlighet att starta övrig service runtomkring. Detta är jag försiktigt skeptiskt till, det låter i mina öron mer som att man skapar något runt de som flyttat in till platsen för att jobba på just all-inclusive-stället.

 Andra, helt rimliga fördelar är förstås att varje all inclusive-anläggning antagligen blir beroende av inköp av lokala råvaror och produkter samt transporttjänster, vilket gagnar lokalbefolkningen. 

Vad kan man göra?

Om du väljer att åka på all inclusive kan du hjälpa lokalbefolkningen genom att ge dricks, det är möjligtvis så att de är beroende av dricksinkomster för att kunna leva ett rimligt liv. Du kan också lägga en eller flera måltider utanför anläggningen, samt försöka gynna lokala butiker. Och läsa på om resmålet, förstås.

När du kommit fram är det på sin plats att visa respekt för den lokala kulturen och de människor du möter. Ge dig ut i stadsbilden, se dig omkring och anlita en lokal guide om du behöver. Och sluta pruta på saker om du inte tycker att priset är oskäligt, den som säljer behöver med all säkerhet pengarna för att försörja sig och sina närmaste. 

Nästa nivå av engagemang kräver att du frågar researrangören om de anställdas arbetsförhållanden och anläggningens miljöarbete (sophantering, återvinning, energi- och vattenanvändning etc.). 

Vad finns det för alternativ till all-inclusive?

Om du har tid och möjlighet är det en bra idé att själv planera resan och se till att gynna mindre hotell, värdshus och vandrarhem som ägs och drivs lokalt med arbetskraft från orten. Det finns många alternativ, och vill du ha inspiration ska du titta in hos Hanna Anfelter på Reform Travel, hon har på sin inspirationssajt för hållbart resande många tips på olika resmål runt om i världen. 

Med internets hjälp är det numera lätt att få tips på olika resmål. Dessutom är det roligt att göra research om att resa, det är lite som att resa i sig. Ja, om man nu gillar sånt. 

Även om du inte har tid så kan du få hjälp med transport, boende och guidning om du bokar en resa via en oberoende resebyrå. Det är en vanlig missuppfattning att det skulle bli dyrare att resa, men resebyråer lever på procent från hotell och flygbolag, inte på dig. Bokningssajter som Booking.com, Hotels.com och AirBnb fungerar likadant. Det kostar pengar för boenden att förmedlas via dessa tjänster, även om du inte ser det.

Sedan finns det helt säkert all-inclusive-anläggningar som jobbar på lokal förankring, och dessa ska förstås premieras. Har du tid och möjlighet att göra research om det så är det toppen!

Vad tycker du?

Vad tycker du? Är jag för dömande mot hela all-inclusive-businessen? Eller har du själv funderingar kring detta? 

Det finns ett antal artiklar online om baksidorna med all inclusive, men här tänkte jag tipsa om en faktisk bok som genomlyser vårt resande. Den är visserligen över tio år gammal, men är ändå mycket läsvärd. Och det är inte bara all inclusive som nagelfars här, även den exotifierande ryggsäcksturismen och backpackers får sig en känga.

9789172321526 (1).jpg

Välkommen till Paradiset av Jennie Dielemans och Shahab Shalehi (2009) 

I Välkommen till Paradiset följer Jennie Dielemans de moderna turistströmmarna från massturismens födelse på Gran Canaria till dagens chartersuccé Thailand. Tillsammans med fotografen Shahab Salehi har hon träffat miljöadvokater i Mexiko, turistarbetare i Dominikanska Republikens slumområden och de burmesiska flyktingar som bygger hotellen i Thailand. De slår följe med backpackers som letar efter ett krig i Vietnam, hänger med Phukets sexturister och hamnar på ett mänskligt zoo.

Länk till Adlibris

Föregående
Föregående

Sydafrikanska uttryck - en parlör för resan

Nästa
Nästa

Hiss & diss med Flying Dryden