Att sakna ljuset

Det värsta med november är avsaknaden av ljus. När solen har tackat för sig och snön ännu inte fallit är de enda ljuspunkterna några få strålkastarblänk i regnvåt asfalt.

I vinter blir det nog ingen resa, så det är bara att omfamna mörkret.

November är annars en hektisk månad för mig, det är den period då alla julkampanjer ska fotograferas, filmas, klippas och levereras. Det är också då alla företag inser att de måste göra av med sin marknadsföringsbudget.

I år dominerar förstås Covid-19 och de flesta kontor gapar tomma, det finns helt enkelt ingen att fotografera. Och även om det skulle vara möjligt är det ingen som vill bli fotograferad efter månader av att jobba i pyjamas och oklippt, ostylat hår.

Lucia, hon kommer med ljus och värme. Är det jag?

Idag fick jag en påminnelse om att jag för ett år sedan skrev en krönika på det här temat. Ja, förutom Covid, då:

ÄR JAG EN ASTRONAUT?

 
7251a1c5f25b09e055c67fbd9dee15ff.jpg
Föregående
Föregående

Husbilsdrömmen

Nästa
Nästa

Vad jag alltid packar i handbagaget