Första intrycket av Shanghai

Det är inte första gången i Kina, men första gången i Shanghai. Jag känner mig hemma ganska direkt, det är både Kina och inte Kina. Samtidigt.

Jag landar med Finnair AY 087. Flygplatsen, Shanghai Pudong, är ganska lik flygplatsen i Hong Kong. Eller valfri flygplats i USA. Grå, beige, full av förbudsskyltar. Passagen genom tull och passkontroll går ganska snabbt, snart är jag ute och kånkar väskan mot snabbtåget Maglev. En sak tänker jag dock på: avsaknaden av bankomater. Var ska jag få tag i så mycket Yuan att det täcker tågresan? Det är svårt med språket, det slutar i charader när jag försöker förklara mitt ärende.

Snabb och säker flygning med Finnair mellan Helsingfors och Shanghai.

“Fyra timmar in i min Shanghaivistelse tänker jag: ”Get UnionPay or go home!”

Mitt Mastercard funkar inte i biljettmaskinerna, inte Visa-kortet heller. Men i serviceluckan, där funkar i alla fall Visa. Tolv timmar senare har jag samma problem: kortautomater är helt ute, här är ett helt samhälle som tycks betala med mobilen. Behövs kort används det inhemska UnionPay (som också vinner mark ute i världen, den symbolen ser man oftare än Diners eller American Express). Ibland hittar jag något kvarter med banker, ofta nära shoppingcenter. Där finns det bankomater. Men inte annars. 

Som tur är funkar cash för det mesta och det är bara att ta ut så mycket man kan när man ändå… kan. Så ger jag mig ut på äventyr, spatserar längs promenadstråket The Bund och försöker sikta 632 meter högra Shanghai Tower. Men det ligger i dimma. Och regnet öser ner.

Blötare än blötast på The Bund.

Jag tar lokalfärjan över Huangpu-floden eftersom det inte tycks finnas några gångbroar, i alla fall inte i centrala stan. Det går fort och lätt. Och är billigt. 2 Yuan (drygt 2,50 svenska kronor) kostar den korta färden över. Köp ett plastmynt för två silvermynt, kasta plastmyntet i en plåttunna. Klart! 

Jag tar sikte på Super Brand Mall, en enorm galleria i Pudong, finansdistriket (närmare bestämt Lujiazui Finance and Trade Zone). Där gör jag med lätthet av med några timmar genom att bara gå omkring att titta på överdådet. Jag kan och ska inte shoppa, men kan inte låta bli när jag ser små praktiska saker jag kan ha användning för på resan. Förstås i butiker som är rena kopior av de västerländska, t.ex. japanska ”Miniso” som tycks vara en korsning av Muji och Uniqlo. Som dessutom ligger … mitt emellan dem. 

De flesta som är i shoppingcentret spenderar betydligt mer. Här tycks alla kinesiska och västerländska märken finnas, och det är inte billigt. Men så stort att jag går vilse fem gånger. Jag hittar inte heller den isrink (!) som ska finnas på en av våningarna, om det nu var våning 6 sektion F eller våning 11, eller … jag orkar till slut inte leta.

Jag äter på en enkel, trevlig och trendig fransk-kinesisk restaurang och drar mig hemåt igen, genom spöregnet. Shanghai ser ut lite som Gotham city.