Fast tvål - lättare att packa?
Det finns flera anledningar till att använda fasta hygienprodukter – om du reser med endast handbagage behöver de inte packas i enliterspåsen, de behöver sällan plastförvaring och de är ett bra alternativ om du eftersträvar noll avfall (zero waste).
Jag undviker gärna förpackningar och i de fall jag köper plastförpackningar försöker jag återanvända eller återbruka så mycket som möjligt. Det är dock inte främst därför jag börjat snegla på fasta hygienprodukter. Zero waste-rörelsen är hedervärd men jag skulle inte kunna gå all-in på att förpackningsbanta allt i min omgivning.
Förpackningsbesparingen fås så att säga på köpet när jag börjat testa fasta produkter för att kunna optimera min packning. För fasta produkter behöver inte packas i den lilla enliters påse som ska innehålla flytande produkter med förpackningsstorlek på upp till 100 ml. Eftersom allt möjligt ska ner där, inklusive mascara och läppglans, blir det inte så lätt att få med sig duschkräm, schampoo, balsam, kroppskräm, ansiktsvård, deo och parfym. Min tanke har varit att ersätta duschkrämen med en fast tvål, schampo och balsam med fasta varianter och kanske till och med en fast deo.
På en kort jobbresa till Berlin passar jag på att testa fast duschtvål. I packningen har jag med mig en produkt från Foamies sortiment: Body Bar Mint to Be Fresh (Cleanse & Refresh). Det är en fast duschtvål ”på snöre” med mynta och matcha i ingredienslistan och finns att köpa på Åhléns, Lyko och ett flertal apotek:
Tvålen gjorde ett helt okej jobb som duschtvål, möjligtvis känns det som att den torkar ut huden mer än en vanlig flytande duschkräm. Att den har en hängare gör att den är lätt att hänga upp så att den får torka mellan duschtillfällena. Det som är mindre bra är att den är ganska tung, 80 gram. Inget för de som vill resa fjäderlätt, alltså.
Och det är inte utan att jag tänker på att det här med fast tvål egentligen inte är något nytt, långt ifrån. När jag växte upp på 70- och 80-talet var det väldigt vanligt med fasta tvålar, både vid handfatet och i duschen (och då ofta med snöre). Med tiden byttes de fasta tvålarna från Lux och Shield ut mot duschkrämer och handtvål i pumpflaska. Dels för att det upplevdes som mer hygieniskt och mindre kladdigt. Dels för att många upplevde tvålen som uttorkande.
Så på ett sätt känns det lite gammaldags sunkigt att resa runt med fast tvål för att hänga upp i duschen. Och jag undrar om det är försvarbart att lägga så mycket som 69 kronor på en Foamie med snöre (och köpa till den miljövänliga tvålkoppen i 80% vetehalm som kan användas till duschtvål, schampoo eller balsamkakor).
Det hade kanske fungerat lika bra att köpa en mindre tvål av god kvalitet och eventuellt delat den i mindre bitar och packat ner i en liten plastburk. Då hade i och för sig den lyxiga känslan i duschen HELT försvunnit. Men det hade sparat plats i väskan och det hade definitivt blivit billigare!
I Tyskland är zero-waste-rörelsen större och det finns många alternativ till plastförpackade produkter, både i butiker med ekologisk/miljö-inriktning på apotek och i dagligvaruhandeln. Jag hittade en tysktillverkad kokostvål på kedjan Rossmann som såg trevlig ut, från märket ”Outdoor Freakz”. En vegansk tungviktare på 100 g som levereras i en liten kartong med en liten nätsäck i något som liknar hampa. Säcken är kanske menad att fungera som hängande förvaring, men visade sig också fungera utmärkt tillsammans med tvålen, som en liten ”skrubbhandske”.
Inte heller denna tvål är någon lyxupplevelse, och man längtar tills man får smörja in sig efteråt. men den gör sitt jobb, man blir ren – och den går utmärkt att packa i handbagaget. Frågan är hur länge den kommer att kännas fräsch därinne i sin påse? Och hur roligt är det att stoppa ner en halvfuktig tvål i sitt bagage? Det här måste det bli uppföljning på, så småningom!