Första intrycket av Kapstaden

När jag landar i Kapstaden en vecka före julafton är jag inte riktigt säker på vad jag ska förvänta mig. Jag har hört så mycket gott om Sydafrika, samtidigt är det många som målar upp skräckhistorier om säkerheten. Speciellt för mig som ensamresenär.

Vädret vet jag inte så mycket om, förutom att det säkert kommer att bli varmt framöver. Regn förväntar jag mig inte, efter rapporterna om svår torka. Den dag som kallas ”Day Zero”, när vattenreserven helt är förbrukad och hushållens kranar slutar leverera, den är jag inte så sugen på att uppleva. För invånarna i Kapstaden är det ett reellt hot, även om det inte alls är så illa som under förra året.

Ändå är det viktigt att spara vatten, man vet inte när torkan återvänder. På offentliga toaletter har man för det mesta stängt av kranarna och man hänvisar till alcogel och våtservetter. Att spola i toaletten ska man vara sparsam med, eftersom det går åt så mycket vatten. Devisen lyder ”if it’s yellow, let it mellow, if it’s brown, flush it down”. Så nu när jag går in på en toalett och ser att det inte spolats, då ska jag vara glad, för då har vi sparat nio liter vatten.

När jag går omkring i mitt bostadsområde och jag ser att det prunkar lite väl mycket i rabatterna för att vara vattenkris, då sitter det med all säkerhet en skylt på muren där det deklareras att det vattnas med uppsamlat regnvatten eller gråvatten.

Gråvatten är helt enkelt vatten som samlats upp i samband med bad, tvätt eller disk. Innehåller det inte tvål eller diskmedel går det alldeles utmärkt att tvätta i.
Nu när jag varit här en vecka går det här med vattensparandet alldeles av sig själv, och jag tycker inte alls att det är något besvär. Det är lite som när jag är i sommarstugan därhemma eller som när jag var hos mormor Sigrid när jag var liten: diska sparsamt och skölj i en balja med kallvatten. Sköljvattnet häller jag i en vatteNkanna och tar med ut på balkongen för att vattna. Vattnet jag sköljt grönsaker i vattnar jag med inomhus.

När jag ska duscha låter jag vattnet samlas upp i en hink tills det blivit varmt nog. Sedan är det en kort snabb dusch, kanske tre minuter. Vattnet får inte rinna i onödan. Det som hamnat i hinken spolar jag i toaletten med.

Egentligen är det konstigt att man inte alltid gör så här, även om man bor i ett land med gott om vatten. Varför slösa när man spara?

Jag bor förresten i en helt vanlig lägenhet som jag hyrt via AirBnb. Egentlige skulle jag varit inneboende hos en tjej, men hon blev kär i en Australiensare och for till Nya Zeeland.
Nu sitter jag här i en lite bohemisk och alldeles underbar lägenhet som ligger i ett hyreshus inuti det som kallas ”city bowl”, den del av Kapstaden som ligger skyddad innanför Taffelberget. Skyddad och skyddad, förresten. Jag i gränslandet mellan stadsdelarna Gardens och Oranjezicht, precis vid randen av berget. Det borde kanske inte blåsa så mycket här, men när den kalla luften kommer in från Atlanten och Södra Ishavet väller den över kanten på berget och faller ner över den här delen av stan. Det blåser i stort sett stormbyar dagligen, speciellt på kvällarna. Längre ner i stan är det inte alls lika illa.

Och hur var det nu med säkerheten? Kan jag gå runt hur jag vill här?
Jo, men på de flesta platser i centrala stan kan jag det, så länge det är ljust ute. På kvällarna ska man helst inte röra sig ute, oavsett område. Speciellt inte ensam. Då är rånrisken hög.
Det är väl kanske det jag tyckte var svårast att smälta när jag kom hit: att vara tvungen att låsa in sig på kvällarna. Efter någon vecka har vant mig vid att se mig om över axeln innan jag låser upp grinden. Att slå på och av larmet blir en vana. Att larmet funkar blev jag varse när jag redan fjärde dagen lyckades tappa min larmkontroll på hallbordet. Fem minuter senare dök en beväpnad vakt upp för att kolla att jag var okej.

Går jag på gatorna och beundrar de vackra townhousen i viktoriansk stil är det ändå något som skaver. Alla hus omgärdas av murar, och ovanpå murarna ligger taggråd och rader av små spjut med hullingar. Ovanpå allt detta tre rader elstängsel.
Jag tänker att det är tvärtom mot hur det var när jag växte upp i Tösse. Elstängsel hade vi för att fåren inte skulle rymma ut ur hagen. Här är det elstängsel för att hålla människor ute.
Ibland vaknar jag av elstängslets knäppande, eller så vaknar jag av att en av Kapstadens 5000 hemlösa rotar i min soptunna.