Skidsemester i italienska Alperna!

Sara Arnald, Tur & Retur
3 april 2018
Skidåkning är inte något jag egentligen förknippar med semester. Men varför inte utmana sig själv och kasta sig utför? Och ska man göra något ska man väl göra det ordentligt, tänkte jag och följde med kärleken till italienska Alperna, närmare bestämt Aostadalen.

La Thuile är en liten by i nordvästra Italien och för att vara helt ärlig hade jag aldrig hört talas om den innan vi bokade skidresa. Närliggande Courmayeur däremot, det klingar bekant efter att bekanta varit där på vintersemester – och jag undrar om det kan vara så att det är en ort ”känd från teve”, dvs någon eller ett par officiella tävlingar i utförsåkning.

När vi efter ett antal serpentinsvängar rullar in i La Thuile (som verkar vara en samling små minibyar som växt ihop under århundraden) visar det sig att byn var värd för damernas världscup 2017. Skyltar och tidningsklipp berättar om tilldragelsen och slalomstjärnornas autografer återfinns lite här och var. Och en av skidsystemets tuffaste backar har döpts om efter att varit tävlingsbacke. Byn ligger i det område som kallas Aostadalen, och här finns ett flertal stora skidsystem som samarbetar med varandra. Köper man kort på sex dagar eller mer i La Thuile ingår två dagar i dalens andra system, t.ex. Certina eller Courmayeur.

 

För att komma upp i systemet kliver vi på huvudlinbanan som på fem minuter transporterar oss till basen för ett antal lättåkta och sköna blåa (lätta) nedfarter. Man kan också åka stollift upp, men dessa verkar främst användas av de som vill nyttja de skogsbackar som går ända ner till byn, och dessa är med något undantag svarta (svåra). Uppe på berget finns det ett lite större urval.
Och här kommer ytterligare en fin grej med La Thuile, systemet är ihopbyggt med det franska La Rosière – vilket ingår i liftkortet. Systemet som kallas San Bernardo ski area är stort, här finns 80 nedfarter och 37 liftar, på flera sidor av berget. Vissa delar har backar mellan gran och lärkträd, andra ligger högt uppe på kalfjället. Bäst utsikt har man på ”baksidan” berget Belvedere (2641 m), som vetter mot Frankrike.

Under veckan åker vi på båda sidor, lite beroende på väder och temperatur. Vissa dagar är det bländande solsken på italienska sidan medan det är tjockt med dimma i franska delen. Ibland är det tvärtom. Men eftersom La Rosière vetter söderut är det den franska sidan som först blir varm och svåråkt.

I området runt La Thuile finns också många längdåkningsspår (som vi inte testade den här gången), och på sommaren tycks det vara populärt med vandring och MTB (downhill).

 

Inte direkt fullt av folk i backarna.
Vi tyckte att La Thuile kändes lite mer ”vuxet ” än La Rosière, vi såg klart fler barnfamiljer på franska sidan. Många av backarna där var också mer lättillgängliga och det fanns gott om boende i backen. I La Thuile finns de allra flesta hotell nere i byn, vilket gör det lite svårare att ta sig direkt ut i backen. Dock kan man åka blåa och röda (medelsvåra) backar ända uppe från topparna ovanför La Thuile ner till byn, längsta backen är 11 kilometer (!) lång. Är man bara en bit upp i systemet kan man i lugn och ro skida hela vägen ner, utan att vara beroende av liftarna (som i de flesta fall var öppna mellan 8.30 och 16.30).

 

Hela systemet bjuder på hänförande utsikt!
Det finns gott om restauranger, fik och barer i backarna och prisnivån är helt okej – en lunchpasta kostar 12-15 € och en läsk eller ett glas vin ca 3.50€. En god cappuccino får man för 2€. På franska sidan, däremot, är prisnivån annorlunda. Dagens rätt tycks börja på 17€ och kaffet är dubbelt så dyrt som på italienska sidan.
Vi är jättenöjda med vår vecka i La Thuile, inte minst tack vare ett fint boende – vi bodde på ett mysigt Bed & Breakfast, LT Horses & Dreams (vilket vi bokade via Booking.com), där vi för en knapp tusenlapp per natt fick ett stort fint rum med vardagsrumsdel och kamin. I byn finns ett stort utbud av hotell och rum i olika prisklasser, dessutom finns fina restauranger i byns olika delar.

 

De två ”bonusdagar” vi fick på vårt liftkort spenderade vi i Courmayeur, vilket var en trevlig upplevelse. Detta system är lite mer kompakt än La Thuile, men backarna är breda och välpreparerade. Här finns också, likt La Thuile, möjlighet till offpiståkning och heliski. Mer om Courmayeur, La Rosière, transporter och veckans restaurangbesök i kommande inlägg!