Efter välförtjänt vila vid sjön Flat blev det en av ledens längre strapatser, 26 kilometer i blandad terräng. Naturligtvis kan man göra både kortare eller längre pass, beroende på var man vill vila och sova.

Frukost vid sjön Flat
Från sjön Flat (som inte ska blandas ihop med Flatsjön som ligger lite längre norrut) vindlade leden genom barr- och lövskog norrut. På ett par ställen gick jag lite fel eftersom jag gick i mina egna tankar och inte tittade upp tillräckligt. Eller så var jag för inne i ljudboken som jag höll på att avsluta. De ställen där det är lite klurigt att hålla koll är i regel där som skogsmaskiner banat fram nya små vägar som man luras att ta. Själva leden är ofta lite oansenlig. Men det är gott om orange markeringar överallt.
Orange ledmarkeringar finns oftast på träd eller stolpar – annars på små rösen.
Rumpesjöns naturreservat

 

Det var på det hela taget en idyllisk dag, tack vare vädret och den varierande vegetationen. Jag passerade ett naturreservat (Rumpesjön) och en mängd olika vattendrag så det var lätt att få tag i vatten och hitta trevliga fikaplatser. Möjligtvis var bromsar och flugor lite irriterande när luften stod still, men det var hanterbart. Under dagen gick jag och små-åt blåbär mest hela tiden och framemot eftermiddagen började jag samla på mig kantareller som gjorde sig utmärkt till kvällpastan.

De lägerplatser som finns på den här sträckan är Högelund och Tansjön.

Högelund är en tråkig tältplats vid ett vindskydd/kåta som visserligen ligger fint uppe på en kulle, men här finns inget vatten. Tansjön är en större sjö som ligger väster om Fengefors i höjd med Fröskog.

Lägerplatsen vid Tansjön ligger på väster sida sjön, i slutet av en brant skogbevuxen slänt. Ingen kvällssol, alltså. Hade det varit busväder hade det varit en toppenplats, skyddad från väder och vind, dessutom finns ett välbyggt vindskydd.

När jag kom till Tansjön 9framemot kvällen hade ett yngre tyskt par redan pitchat sitt tält där och jag hade sett fram emot lite mys i all ensamhet, så jag fortsatte cirka fem kilometer norrut och slog läger vid Koppungstjärnet, strax norr om Oxakoff. (Se karta nedan). Den här lägerplatsen finns inte med på den officiella kartan över Pilgrimsleden men den är uppmärkt på de flesta andra kartor.

Koppungstjärnet var toppen, det enda som störde lite är att man hör biltrafiken susa lite i fjärran, eftersom vägen mellan Bengstfors och Åmål ligger ganska nära, fågelvägen. Men på det hela taget var det ingen fara. Kvällen var lugn och fin och jag kokade pasta och åt med lite svampsoppa som sås – och så en panna full med nystekta kantareller.

Jag kallade den här etappen för Flat – Edsleskog för att den är så nära man kommer Edsleskog utan att helt komma fram. Jag hade nämligen inga planera på att sova på värdshuset där, men in till byn från tjärnet är det ca fyra kilometer över slalombacken i Högheden. Då blir det kanske lite väl långt hela vägen från Flat, men alternativet att sova vid Högelund eller Tansjön finns ju alltid.

 

Näckros i Södra Kvarnetjärnet
Lägerplatsen vid Koppungstjärnet finns inte utritad på den officiella Pilgrimsledenkartan
Vid vindskyddet i norra änden av Koppungstjärnet finns plats för ett tält
Här fanns också en eldstad, en spade och en såg så det var lätt att göra upp eld och steka kantareller till kvällsmat. Mums!

Så till dagens litteratur. Hela dagen gick åt till att lyssna till en ljudbok:

Älskade Terrorist, Anna Sundberg & Jesper Huor (2016)

Älskade terrorist berättar Anna Sundberg om sitt liv som ingift i terrorismen. Jag tänkte att det vore intressant att höra om hur en person kan luras in ett sådant liv. Skulle man kunna jämföra det med alla de som med hjärntvätt lurats in i andra andliga eller religiösa sekter?

Jag fann boken intressant, men otroligt provocerande. Det är uppenbart att Anna Sundberg varit en sökare och tidvis haft problem med psykisk ohälsa (och därmed ett lätt offer, inbillar jag mig), men det är efter lyssning fortfarande en gåta hur hon i så många år kunnat klamra sig fast vid det enkla och världsfrånvända livet som strängt praktiserande muslim. Hon har uppenbart föraktat allt som inte var rättroget islam (dvs i hennes ögon allt) och inte haft några problem med varken bedrägeri, stöld eller utnyttjande av välfärdssystemet för den militanta islamismens vinning. Hon är modig, måste jag säga, som framställer sig som så svag och lättledd – ja, hon framstår faktiskt som livs-lat. Visserligen har hon utstått armod och konflikter, men hon har alltid valt det själv och sedan förlitat sig på att myndigheterna räddar henne. I mina ögon hade hon lika hellre kunnat isolera sig och levt sitt världsfrånvända liv på annat sätt. Synd att hon la hela sin existens på att understödja våld och terror.

Som ljudbok var den ändå en upplevelse och trots irritationen över innehållet var det värt lyssningen.