Vad gör man om man inte är nöjd med den strand man bor vid? Jo, man ger sig ut på äventyr och hittar en ny. Jag var inte imponerad av stränderna i centrala Budva, så jag letade upp ett ljuvligt och folktomt litet paradis i närheten: Malaya Beach. 

Jag använder ofta Google Maps för att leta runt i mitt närområde. Inte minst när det gäller stränder och hemliga stigar och vägar är det ett utmärkt verktyg för att hitta sina egna små paradis. När jag satt och surade i Budva över de trista, överbefolkade stränderna började jag utforska närområdet. Ett par kilometer väster om gamla stan i Budva såg jag en stor strand, Jaz Beach, som låg tillsammans med några restauranger och hotell. Dessutom såg det på satellit-vyn i Google Maps ut som att sträckan mellan Budva och Jaz Beach var vacker och inte så exploaterad.

Då jag är en hurtig typ och gärna vill motionera tyckte jag inte att tazi till Jaz Beach var något alternativ. Jag hörde mig för om huruvida det gick att promenera eller cykla längs huvudvägen och fick några tvekande svar. Visserligen såg man en och annan som tog sig fram på det viset, men det var vanligare med taxi eller scooter.

Jag packade väskan och promenerade iväg. Det var fin gångväg med en trottoar som var separerad från vägen – vilket var tur eftersom förarna inte tycktes visa så mycket hänsyn. Efter en dryg kilometer kommer jag till en punkt varifrån jag tog bilden ovan. Högt över stranden tittar jag tillbaka mot öster, i riktning Budva. Tjusigt, va? Långt ifrån charterhetsen och bara en kilometer bort. Men vääääldigt långt upp längs bergssidan.

Tittade jag ner mot stranden såg jag detta. Ett klarblått hav och en tom strand, några få badande. Dit ner ville jag! Jag hade dessutom sett på kartan att det ska finnas en bar och lounge därnere någonstans, som kallades Malaya Beach. Nu i efterhand vet jag att den gömmer sig i den vik som anas bakom de stenar som skjuter ut från stranden i den översta bilden på den här sidan.

Men hur skulle jag komma ner? Det var mer än en kilometer kvar till Jaz Beach och det kändes bara som en omväg att gå ända dit för att sedan gå tillbaka till stranden. Så jag lekte med tanken på att försöka ta mig nerför branten, det såg ut som att det gick en dåligt markerad stig hela vägen ner.

Tjugo meter senare hittade jag en trappa, dessutom såg jag att trottoaren/cykelbanan tar abrupt slut mitt uppe på platån, så jag tänkte att branten ändå var ett rimligt alternativ.

Tjugo minuter, tre blåmärken och tjugo rivsår senare var jag nere på stranden. Jag skulle INTE rekommendera att ta sig ner den här vägen. Det som såg ut som en stig förvandlades snabbt till en rasbrant med tät vegetation och fallna träd. Men ner kom jag ändå till slut.

Nere på stranden höll arbetslag på att rusta upp den här bortre änden av Jaz Beach med ny strandpromenad (utlagda träribbor) och små byggnader för barer och restauranger. Det är uppenbart att det här kommer bli nästa område som exploateras. Här och var såg jag nakenbadande, det verkar vara många ryssar och tyskar som gillar att kasta badkläderna. Mig gjorde det ingenting, det var lätt hundra meter mellan varje solbadande.

Till slut rundade jag udden och kom fram till en lugn liten vik med klapperstensstrand. Där uppenbarade sig också några vackert byggda trädäck och murade ytor med rustika loungefåtöljer och träbord intill en enkel restaurang och bar. Ölen i bilden ovan blev plåster på mina rivsår och sedan tillbringade jag några härliga timmar i solen.

På restaurangen köpte jag en nygrillad fisk med grönsaker, potatis och bröd. Till det ytterligare en ljuvligt kall öl…

Baren och restaurangen drivs under sommaren av Ivan från Podgorica, som bor tillsammans med sin hund i ett litet hus i anslutning till restaurangen. Han skrattade gott när han fick reda på att jag tog mig ner längs branten, själv tar han båten till och från Budva. Det gör också de allra flesta besökare, resten kommer gående från Jaz Beach, dit de tar taxi.

Han berättade länge om Montenegros historia och talade sig varm för bergsregionerna, vilket ytterligare övertygade mig om att jag nästa gång måste resa runt mer i Montenegro och inte bara uppehålla mig längs kusten.

Jag hade en ljuvlig dag på Malaya Beach. Hamnar du någonsin i Budva är mitt råd att du genast tar en taxibåt till Malaya och lämnar stadsstrande åt sitt öde. Jag har flera vänner som besökte Malaya under somrarna och de tyckte också att det var en härlig getaway från chartertristessen!

Hur jag tog mig hem? Jo, jag knatade tillbaka ända bort till Jaz Beach för att kolla folklivet och tänkte att jag säkert kunde ta en taxi därifrån. Så hittade jag inga taxis utan började gå tillbaka längs vägen – vilket innebar en kraftig stigning längs vägrenen på en hårt trafikerad väg. Det är någonting jag INTE kommer att göra om. Även om det inte var helt osäkert får man räkna med att varannan bil kommer att tuta ilsket, intill vägen är fotgängare helt enkelt impopulära.