Hainan, kanske ses vi igen?

Sara Arnald, Tur & Retur
11 Jan 2018
Det blev ett ganska snabbt besök på Hainan, knappt en vecka. Det var kanske inte kärlek vid första ögonkastet. Jag är inte heller säker på om det är bestående. Men visst kan jag tänka mig att komma hit igen – om jag ändå är i Kina.

Dadonghai.

iPhone-bild,  Sara Arnald

Klimatet kan man inte klaga på, inte heller omgivningarna. Det är palmer och vackra stränder överallt. Dock kan man nog hitta mysigare platser än Sanya om man vill njuta strandlivet. Jag är ju ändå typen som föredrar enklare, vackra boenden i bungalows jämfört med enorma lägenhetskomplex. I Dadonghai finns i alla fall en mysig strandpromenad i form av ett trädäck (se bild ovan).

Stranden i Dadonghai. Notera att man bara får bada mellan avspärrningarna.
Något som dessutom irriterade livet ur mig var den förinspelade musikslinga med tal (på kinesiska, ryska och engelska) som ständigt spelades i högtalare på stranden. Det var en liten varning om att inte lämna värdesaker på stranden, samt att havet kan vara lynnigt. Men att det ALDRIG är tyst. Herregud! Till detta kom rätt så märkliga övervakningskameror. Dock att det här var på Dadonghai beach, den mest turistiga av dem alla. Det finns gott om andra stränder och jag skulle överlag rekommendera att bo någon annan stans på ön om det är möjligt. Dadonghai lämnar mycket övrigt att önska.
Stränder ser annars ut som de gör mest. Sällan så vackra med en miljard människor på.
”Jag tänker att det kanske till Haikou jag åker nästa gång.”
Jag har vänner som besökt öns huvudstad, Haikou, i norr. Den skulle vara mysigare, lite mer lättillgänglig och mindre turistig. Så kan det säkert vara. Och med öns snabbtåg är man där på cirka en och en halv timme. Haikou har även en egen flygplats. Jag tänker att det kanske dit jag åker nästa gång.
Sanya, sett från Xiadonghai.
Utsiktspunkt en bit upp på Xiadonghai, en halvö vid Sanya.
Jag bodde på Sanya Backpacker’s Hostel, vilket förstås inte är ett förstklassigt boende, men är man okej med att dela rum med några andra vinddrivna personligheter så funkar det helt okej. Vi snackar 60 kr per natt istället för flera tusenlappar – vilket man får betala på de flesta resorts. Egentligen hade jag hellre bott lite finare, men jag fick nog mer kontakt med folk här än jag skulle fått annars.
Sanya Backpackers’s Hostel
Maten, då, det fanns ju så mycket gott (och inte så gott) att välja på! När jag pratar med Liu Liang, som jobbar i receptionen på vandrarhemmet, så frågar jag om vad som egentligen är Hainan-mat (förutom deras lokalodlade ananas). Jo, säger hon, det är nog risnudlar med fläsk eller fisk/skaldjur. Att det finns så många andra maträtter överallt är antagligen för att så många kineser från olika delar av Kina kommer hit under sin semester och vill ha ”sitt kök”. Därför ser man allt från Pekinganka till märkliga insektssnacks:
Är kycklingfötter bästa tilltugget? Inte för någon från Hainan.
Durian har de förstås, denna märkliga tropiska frukt som är en riktig vattendelare. Jag brukar jämföra den med en riktig aromatisk fransk ost, typ raclette. Antingen så älskar man den eller så hatar man den. Åtminstone lukten. För grejen är den att den luktar som ruttna gympaskor, men den smakar helt okej. Speciellt varm:
Durianpizza. That’s a first!
Andra saker jag lärde mig under resan: bank- och kreditkort är ute, men cash är okej. Men allra helst ska man betala med mobilen, med WeChat Pay eller Alipay. Men det är svårt för oss som turist att göra.
ALLA betalar med mobilen. Jag känner mig ute.
Nå, bör man åka till Hainan eller inte? Jo, tänker jag, om du ändå är i Kina, har tid kvar på ditt visum och vill ha en snabb ”tropical fix”, då är Hainan toppen. Om du ska göra Sydostasien och kan välja land finns billigare och härligare alternativ:  till exempel Thailand, Kambodja, Laos, Vietnam eller Filippinerna.