Att få sig något att äta i Kina

Sara Arnald, Tur & Retur
02 Jan 2018
Jomen Kina är stort, så det kanske är en rubrik som lovar lite för mycket. Men vi behöver alltså prata mat, i min mening en av de härligaste anledningarna till att resa runt i världen. I Kina har jag nog alltid tyckt att det är en utmaning att beställa mat. 

Språket kan ju var ett problem om man har svårt att förstå och göra sig förstådd. Men i vissa länder finns det andra saker som i kombination med kan ställa till det än värre– som exempel att man inte riktigt är beredd att äta allt som serveras.

I Thailand har jag råkat äta lite allt möjligt, till exempel gristarmar (den minst aptitliga delen som är placerad lite mot slutet av själva djuret). I Burma hade vi för det mesta någon med oss som kunde förklara menyn, men i Kina har det varit svårast hittills. Det är möjligt att kycklingfötter i gelé är en delikatess, eller att hel groda i hotpot är helt fantastiskt – jag är bara inte beredd att börja där.

Så här kan det se ut på en helt vanlig restaurang i Shanghai:

Ett menyblad på kinesiska. Bara att kryssa i vad man vill ha då…
Har man tur här så finns det någonstans en liten bok med bilder och (ofta dåligt översatta) menyalternativ på engelska. Sedan tillkommer det lite kluriga arbetet med att jämföra tecknen invid bilderna mot den här skrivna menyn för att lyckas beställa rätt mat. I det här fallet beställde jag åtta dumplings med fläskfärs och svamp, samt någon variant av mangold/spenat i XO-sauce, vilket jag tack och lov visste var en god sås jag ätit förut. Vad jag inte visste var att det är en sås från Hong Kong som görs på malda, torkade skaldjur.
Dumplings serveras oftast i den bambukorg de ångas i. Dessa kostade 22 Yuan.
Och så XO-grönsakerna. Notera den varma sojamjölken i IKEA-muggen. Mums!

Numera kan man också använda Googles översättningsapp om man har internetuppkoppling och VPN (mer om den tekniska lösningen i kommande inlägg), men den här gången hade jag inte tillgång till det. Och jag tycker att det är lite bökigt i en lite stressad miljö, det sparar jag tills det är riktig kris.

Många som jobbar med service och har en mobil på sig (och det har nästan alla) kan använda en kinesisk version av Google Translate där man växelvis kan tala till appen på mandarin och engelska och få översättning i realtid. Mycket smidigt!

Kineserna själva använder mobilen som sagt till det mesta, både för beställning och betalning, så de blippar bara en QR-kod som finns vid bordet, matar in vad de vill ha – och betalar direkt via Alipay (Zhifubao), en tjänst som liknar PayPal.

Ute på gatan är det lättare att ha lite koll på vad man beställer, maten ligger framme så man åtminstone kan se:

Svampar, krabbkroppar i gelé och små dumplings som ser ut som vargar och grisar.

Vill man äta billigt och ganska bra kan man alltid gå till de mat-torg som finns i köpcenter. Där är det dessutom ganska lätt att se vad man beställer och man kan testa lite av varje. I större och modernare köpcenter finns trendiga tema-restauranger inriktade mot en yngre publik, där kan det vara lättare att hitta någon som kan engelska och jag upplever att maten mer sällan är hardcore, som till exempel ”rimmad tuppkam” eller så.

Gullig ”fransk bistro” i Super Brand Mall
Där bestälde jag crispy barbecue pork, en dim-sum med blandade småbitar och en soppa/juice på vattenkastanj med papaya och longan.

Allt går faktiskt inte att äta, jag har svårt för delar av djur vi traditionellt inte äter i Sverige, som hönsfötter, kycklingtestiklar, lammpenis och friterade skorpioner. Kalla mig tråkig, men där går nog min gräns – i alla fall om jag i förväg får veta vad det är.

De här grodorna är ett gränsfall, jag var ganska nära att testa…

Inte så dumt med stekt aubergine i chiliolja!

Sedan ett par dagar befinner jag mig på Hainan, en tropisk ö i södra Kina. Här serveras främst fisk- och skaldjur som man får välja i akvarier innan de tillreds (man betalar per viktenhet). Jag har hört att pilgrimsmusslorna är to die for här, så det är väl bäst att jag letar upp några ikväll.

Alla är mycket glada och välmenande och det är ganska gulliga scener när jag och personalen turas om att leka charader: Chic-ken *viftar med armarna* *pickar med låtsasnäbb * C-o-w *håller upp fingrarna som horn* *låtsas ha Creutzfeld-Jakob* *galopperar runt*

Akvarium med kvällens läckerheter.

Kina är världens största importör av Geoduck, en av världens största musslor som fiskas främst utanför Nordamerikas kust. ALDRIG att jag äter en sån …